Känner att jag behöver presentera en av mina största kärlekar här i livet, ponnyn Bruno.

Jag lärde känna Bruno någonstans år 2009.  Jag var lyckligare än på länge. Jag var ungefär 8-9 år gammal, hade precis gått för att lämna Crillans sadel och träns när jag möttes av dina mörka vackra ögon. Minns allt så tydligt, sättet du såg på mig, känslan du gav mig när jag åkte hem. Det var som i en saga som var svår att förstå. Veckan efter va det samma sak, vecka efter vecka. När ungefär en månad hade passerat, då, det va då jag insåg vad dina blickar försökte förklara för mig. Den gången när jag kom till stallet var första gången jag klappade dig, och tro mig du fick mitt hjärta att smälta, och det var kärlek vi första ögonkastet.

Ofta har folk svårt att förstå min kärlek till den här hästen, och jag har mer än en gång fått höra att "men det är ju bara en häst”, och visst, det kanske stämmer. Bruno är bara en häst, men han är även en vän.

En vän som varit med mig genom en stor del av mitt liv. Han var med när jag kände mig som ledsen, när jag var skadad, när jag fick min kompis, när jag träffade min kompis, när jag grät som allra mest... Listan kan göras lång.

Han har funnits där för mig genom svåra val, genom panikångesten, brustna hjärtan, svikna relationer och han har alltid lyssnat. Han har lyssnat i timmar på mina klagomål, mina funderingar och mina åsikter. Han har sett mig gråta tills jag trott hjärtat skulle gå sönder, men han har även sett mig skratta tills tårarna rann och jag fick kramp i magen.

Hur många har fått privilegiet att ha en sådan vän? En vän som alltid lyssnat, aldrig sagt emot och aldrig skrattat åt dina dåliga hårdagar? En vän som aldrig någonsin har sagt "tyvärr, jag har inte tid idag"? Hur många har haft en vän, som man kan berätta precis allt för, och veta, att hemligheten aldrig kommer vandra vidare?

Just nu är det jag som säger "jag har inte tid". Det är jag som avstår för min vän.  Just nu finns inte tiden att vara i stallet 3-4 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Men någon dag kommer jag att ha tid, och då vet jag, att det inte kommer vara några sura miner för att jag varit frånvarande.

Det är mycket som har ändrats på sista tiden,  Men ovasett vad kommer du alltid vara min prins, min räddning och min bästa vän.